Med en oroväckande spjuveraktig utstrålning
”Vimalakirti-nirdesha är en berättelse om hur Vimalakirti undervisar alla och envar om verklighetens natur. Vid en första anblick tycks han vara en helt vanlig människa (om än med en oroväckande spjuveraktig utstrålning) men de som följer honom ramlar snart ner ett kaninhål som tycks leda till en helt annan verklighet. Här omkullkastas all konventionell kunskap och vi vet inte längre vad som är upp eller ner, sant eller falskt och det är förstås precis dit den upplysta mästaren Vimalakirti vill ta oss och alla andra som dyker upp i hans väg. Om vi ska våga ta till oss undervisning av den här kalibern kan vi behöva hjälp av en erfaren guide som Sangharakshita. Med stor skicklighet målar han upp en bakgrund som inspirerar oss att ta steget i riktning mot Vimalakirtis outgrundliga befrielse, men utan att styra oss eller förklara för mycket. Och det är glädjande att det nu finns en utmärkt svensk översättning av Sangharakshitas vägledning in i Vimalakirtis värld.”
Kanja Odland,
Zenlärare i Zenbuddhistiska samfundet
Uppfyllda av inspiration
”Den outgrundliga befrielsen är en av mina absoluta favoriter bland Sangharakshitas föreläsningsserier. Jag hade förmånen att närvara vid alla föredragen på East West Centre i östra London, 1979. Varje vecka samlades medlemmar i sanghan från hela London, t.o.m. från övriga Storbritannien, för att lyssna på Sangharakshita, som verkade uppfylld av inspiration. Han lyfte oss alla upp till mahayanasutrornas magiska värld, särskilt till den i Vimalakirti-nirdesha, vecka efter vecka. En del av mina vänner som kom över från sitt kollektiv i västra London i bil blev så påverkade av föredragen att de regelmässigt körde vilse på vägen hem! Det var emellertid inte bara magi och mystik. Sangharakshita betonade hur vi skulle omsätta undervisningen till praktik i våra vardagliga Triratna-liv, t.ex. hur vi skulle bygga ett Buddhaland eller en praktikgemenskap.
En sak som fortfarande inspirerar mig är historien om de 500 licchavi-ungdomarna som var och en bär på ett juvelbesatt parasoll, som de lämnar över till Buddha som gåva. Buddha omvandlar dem på magiskt vis till att bli en enda enorm, kosmisk himmelsväv, vilken enligt Sangharakshita symboliserar den kosmiska bodhicittan eller sanghan i högsta bemärkelse. På ett mer praktiskt plan sa Sangharakshita att om vi ville skapa ett Buddhaland så måste vi arbeta tillsammans – det måste vara en gemensam strävan. Sangharakshita gav oss också praktiska råd i form av de fyra samgrahavastuerna: generositet, kärleksfullt eller vänligt tal, att arbeta för andras välfärd och att exemplifiera läran. Jag fortsätter att vara inspirerad av idén att våra enskilda aspirationer sammanfaller så att vi tillsammans skapar en rörelse och en orden, som attraherar andra till Dharma. Jag har levt i kollektiv i många år och försöker varje dag att praktisera generositet och vänligt tal, som ett sätt att ständigt skapa gemenskap.”
Dhammadinna
En mycket erfaren ordensmedlem som arbetat för rörelsen och bott i kvinnokollektiv alltsedan mitten av 1970-talet. För tillfället bor hon i östra London.