Citat från Dramat om den kosmiska upplysningen

En tid framöver kommer vi att publicera citat från nästa bok från Bodhi-förlaget Dramat om den kosmiska upplysningen: Parabler, myter och symboler i Den vita lotussutran, av Sangharakshita.

(citat från boken)
Parabeln om Regnmolnet

Det är likt ett stort moln
som höjer sig över världen,
och täcker allting överallt,
ett ljuvligt moln fyllt av vatten;
blixten flammar och bländar,
åskan vibrerar i fjärran,
bringar glädje och lättnad till alla.
Solens strålar är beslöjade,
och jorden har fått svalka;
molnet sänker sig och sprider sig,
som om det kan fångas och samlas;
dess regn faller jämnt fördelat överallt
kommer ned på alla sidor,
rinner översvallande i strömmar,
genomsyrar jorden.
På berg, i floder, i dalar,
i gömda skrymslen växer det
plantor, träd och örter;
träd både stora och små.
Den mognande sädens skott,
vinrankor och sockerrör.
Närda blir de av regnet,
berikade i överflöd;
den torra marken blir fuktad,
örter och träd frodas tillsammans.
Av ett och samma vatten,
som utgår ifrån molnet,
får växter, träd, snår och skogar,
vatten allt efter behov.
Alla de olika träden,
höga, mellanstora, låga,
allt efter sin storlek
växer och utvecklar
rötter, stjälkar, grenar, löv,
blommor och frukter med sina strålande färger;
vart än det enda regnet når,
blir allting friskt och skinande.
Allt efter sin kropp, form och natur,
om stor eller liten,
får det berikande (regnet),
fast det är ett och detsamma,
var och en att blomstra.
På samma sätt uppträder
Buddha här i världen,
som ett stort moln,
som fullständigt täcker allt;
och när han kommit till världen,
urskiljer han och förkunnar
för alla levandes skull
sanningen i relation till alla lagar.
Den store helige, hedrad i världen,
bland gudar och människor,
och bland andra varelser,
utropar runtom i denna världen:
”Jag är Tathagata,
den mest ärade bland människor;
jag uppträder i världen
som detta stora moln,
för att berikande regna på alla
förtorkade levande varelser,
för att lösa dem från elände,
för att nå fridens glädje,
glädjen i den här världen
och glädjen i nirvana.
Gudar, människor och var och en!
Lyssna väl med hjärtat.
Kom ni till mig,
se den oförlikneligt ärofulle!
Jag är den ärade i världen,
som saknar like.
För att ge varje varelse ro,
kommer jag till världen,
och till mängden av levande,
förkunnar jag den rena lagen,
mild som dagg;
den enda lagen (läran),
om befrielse och nirvana.
Med röst som överskrider allt
förkunnar jag denna sanning,
och talar alltid om
den stora vagnen.
På alla ser jag alltid
och överallt rättvist,
utan skillnad på person,
eller med tanke på kärlek eller hat.
Jag föredrar ingen särskild,
har heller ingen begränsning;
som jag förkunnar för en person
så förkunnar jag för alla.
Alltid förkunnar jag lagen,
upptagen av intet annat;
var jag går, kommer, sitter och står
tröttas jag aldrig av
att rikligen sprida den i världen,
likt det allt berikande regnet,
på hyllad och ödmjuk, hög och låg,
laglydig och lagbrytare,
på de med fulländad karaktär,
och de med ofulländad,
ortodox och heterodox,
kvicktänkt och trögtänkt,
rättvist fäller jag lagens regn,
oförtröttligen.”

(s. 136–139)

OM BOKEN (baksidestext)
Den vita lotussutran vänder sig inte till huvudet och intellektet, utan till hjärtat och fantasin. Dess liknelser är kanske de viktigaste i hela den stora buddhistiska litteraturen, välkända överallt i den buddhistiska östern. Den är också full av myter och symboler. Till formen är sutran ett drama eller rentav ett mysteriespel. Hela kosmos utgör scenen och handlingen utspelar sig över miljontals år.
Rollfigurerna består av buddhor och bodhisattvor, arahanter, gudar, demoner och människor – i själva verket alla levande varelser. Atmosfären i sutran är mycket märklig, fylld av mirakel och underverk som den är. Allteftersom handlingen i sutran vecklar ut sig blir vi vittne till ett transcendentalt ljud-och-ljusspel – det tycks inte finnas något annat sätt att beskriva det. Dramats tema är oerhört storslaget. Det är upplysningen – inte bara Buddhas upplysning eller lärjungarnas upplysning – utan alla levande varelsers upplysning.
I boken introducerar Sangharakshita oss till parablerna i Den vita lotussutran, drar många paralleller till andra kulturer och gör historierna levande och relevanta för oss, liksom de alltid varit för tänkande öppna människor.
Det här är sista delen i en trilogi om mahayanasutror, där de andra två sutrorna är: Vimalakirti-nirdesha (Vimalakirtis undervisning) och Det gyllene ljusets sutra.

Print Friendly, PDF & Email