Utdrag: Introduktion till buddhismen

Utdrag från boken
Introduktion till buddhismen
av Chris Pauling

VAD ÄR BUDDHISMEN?
Buddhismen är förmodligen den andliga tradition som växer snabbast i västvärlden. Vid en tidpunkt när vi tycks ha att välja mellan ett snävt materialistiskt synsätt, där livet tillmäts föga värde, och traditionella religioner, som ställer för stora krav på vår god­trogenhet för att många av oss ska kunna acceptera dem, erbjuder buddhismen ett mycket gammalt – men mycket radikalt – alternativ. Alltfler börjar inse att vi genom att förkasta de religiösa traditioner som sedan länge funnits i vårt samhälle har kastat ut det andliga barnet med oförnuftets badvatten. Många söker sig till buddhismen som en väg att återuppväcka de mänskliga och andliga värden som i hög grad saknas i vårt kyliga konsumtionssamhälle.
Dock blir många människor förbryllade av fenomenet buddh­ism, och att läsa ett par böcker i ämnet skingrar ofta inte förvir­ringen i någon vidare utsträckning. Det är inte så att buddhismens läror är särskilt svårfattliga. Utan snarare att buddhismens själva natur tycks ligga utanför de kategorier vi västerlänningar vant oss att tänka i, så att vi har svårt att få en klar bild av vad det hela handlar om. Av denna anledning – och trots att enormt mycket sagts och skrivits i ämnet – har de flesta västerlänningar ändå ingen klar före­ställning om vad buddhism i själva verket är.
Några författare talar om buddhismen som en religion bland andra. Andra betraktar den huvudsakligen som en filosofi, i bemärk­elsen ett förnuftigt, genomtänkt sätt att se på tillvaron, och fram­ställer den till och med som rätt intellektuell och kyligt rationell. Ytterligare andra tycks se buddhismen framför allt som en terapi och presenterar buddhistisk meditation som ett botemedel mot de skador det neurotiska samhälle vi lever i tillfogat oss. Men buddhismen passar inte utan vidare in i någotdera av dessa fack.
Om vi slår upp buddhismen i ett uppslagsverk finner vi förvisso att den klassas som en av världsreligionerna, i paritet med kristen­dom, judendom och islam. Men buddhismen skiljer sig på flera punkter från vad vi vanligen kallar religion. Den har inga dogmer man måste tro på. Den begär inte av oss att vi ska ge upp vår individualitet till någon högre auktoritet utan uppmanar oss tvärtom att stolt försvara och ta ansvar för vår egen vision av vad det innebär att vara människa.
Men om buddhismen inte precis motsvarar det vi vanligen kallar religion, så är den i alla fall mycket mer än bara filosofi. Filosofins verktyg är ord, logik och förnuft. Buddhismen strävar efter att öppna vårt sinne för sanningar som sträcker sig bortom förnuftets gränser. Sanningar som uppfattas lika mycket av känsla som av intellekt.
Andra människor ser buddhismen – och särskilt buddhistiska meditationsmetoder – som ännu ett tillskott i den långa raden av behandlingsformer som numera finns att välja mellan. Buddhismen förser oss förvisso med praktiska, effektiva metoder att bryta gamla invanda och gagnlösa tankebanor och handlingsmönster för att bli lyckligare, friskare och starkare människor. Men syftet med buddhistisk meditation är inte enbart att lösa psykologiska problem utan också att öppna dörren till medvetandenivåer som ligger bortom allt vad den västerländska psykologin kan föreställa sig. Buddhismen erbjuder ett andligt och transcendentalt perspektiv och dess vision av vad en människa kan bli leder oss långt utanför psykologins domäner.
Det är kanske bäst att inte försöka fånga buddhismen genom våra förutfattade åsikter. När allt kommer omkring är ju ändå själva ordet buddhism ett västerländskt påfund. Österländska buddhister talar i allmänhet inte om buddhism alls. De talar bara om Buddha-Dhamma eller Dharma. Dharma är sanskrit och betyder sanningen själv och all undervisning som hjälper oss förstå denna sanning i våra liv och sinnen. För buddhisten är Dharma ingenting mindre än en karta med vilken det mänskliga medvetandets hela potential kan utforskas. En klart utstakad utvecklingsväg där vi kan växa utöver våra snäva villkor och vakna upp och se verklighetens sanna natur.
För omkring 2500 år sedan slog buddhismens grundare fast att all undervisning som verkligen gagnar människans utveckling bör betraktas som Dharma. Hans efterföljare tog honom på orden och under de många sekel som gått sedan Buddhas död har man utvecklat ett brett sortiment av skickliga metoder för att hjälpa människor växa ur sina självpåtvingade begränsningar. Metoder som alla klart härstammar från Buddhas ursprungliga undervisning men som anpassats till de specifika behoven i varje tidsålder, plats, kultur och temperament. För att nå den gemensamma kärnan under buddhismens skiftande kulturella klädnader måste vi först och främst studera Buddha själv och se hur hans verk är beskaffat, därpå undersöka huvuddragen i hans lära och till sist diskutera de vikti­gaste varianterna som denna lära kommit till uttryck i hos hans efterföljare under de gångna 2500 åren.

om BUDDHA
Buddha är ett sanskritord och betyder “en som är vaken”. Den som grundade buddhismen var varken gud, profet eller messias. Han var en vanlig människa som genom egna ansträngningar blev full­ständigt vaken både inför sina egna möjligheter och inför beskaf­fenheten hos den värld han befann sig i. Detta, att vara fullständigt vaken, kallas vanligtvis upplysning, och är vad buddhismen handlar om. Sedan Buddhas dagar har många män och kvinnor uppnått detta tillstånd av upplysning, men beteckningen “Buddha” används som regel för banbrytaren, den man som upptäckte vägen till upplys­ningen och satte ut vägmärken till efterföljarnas hjälp.

Efter sex års beslutsamma ansträngningar, på kvällen vid den första fullmånen i månaden Vesakha år 528 f.v.t. satte sig Siddhartha tillrätta för att meditera under ett träd på stranden av floden Niranjana. Platsen kom senare att kallas Bodh-gaya. Han avgav ett löfte att inte stiga upp förrän han funnit vad han sökte. Vid det här laget stod hans beslutsamhet inte att hejda. Han försjönk i djup meditation och som natten framskred genomskådade hans medvetande lager efter lager av verklighetens sanna natur, tills han nådde en total och direkt insikt i sanningen. När han såg morgon­stjärnan stiga upp över horisonten i öster visste han att han oåter­kalleligt nått friheten. Siddhartha Gautama hade blivit Buddha, den uppvaknade.
Hela den buddhistiska traditionen syftar till att hjälpa andra att uppleva samma personliga uppvaknande och frigörelse. Senare ska vi ta upp mer om Buddhas upplysning och dess innebörd och vilka praktiska metoder buddhister tar till sin hjälp för att följa i hans fotspår. Men först ska vi berätta om återstoden av Buddhas liv och de vittgående effekter hans uppvaknande hade på det samhälle han tillhörde – effekter som ännu 2500 år efter hans död ger eko över hela världen.
I flera veckor efter upplysningen stannade Buddha kvar och mediterade intill Niranjanafloden och tog till sig hela vidden av sin upplevelse. Först trodde han att han aldrig skulle kunna förmedla sin insikt till andra och att ingen skulle förstå vad han talade om. Han frestades till en början att bara njuta av frihetens lyckorus resten av livet och lämna mänskligheten i övrigt åt sitt öde. Men han insåg snart att uppvaknandets själva väsen omintetgjorde den sortens själviskhet. Den känsla av samhörighet med alla levande varelser han hade ledde till att han drevs att dela med sig av sin erfarenhet, hur omöjligt det än föreföll.
Det har sagts att han under den här tiden fick en vision, där han såg mänskligheten som en sjö av outslagna lotusblommor. En del knoppar låg ännu begravda i dyn på sjöns botten. Andra växte upp genom vattnet men var fortfarande leriga och tätt slutna. Några knoppar hade redan nått ytan och behövde bara lite uppmuntran för att slå ut i solskenet. Bilden av män och kvinnor som varelser stadda i utveckling och växande ur dy och mörker upp mot ljuset gav honom den uppmuntran han behövde. Stärkt av insikten om att en del människor kanske redan var mogna att ta emot hans under­visning medan andra kunde få hjälp att växa tills de nådde detta stadium, satte han igång och förmedlade det som egentligen inte gick att förmedla.

om ETIK
Buddhismen är en praktisk lära. Den erbjuder inte bara en inspi­rerande vision av vad människan kan bli. Den förser oss dess­utom med ett stort antal effektiva tekniker och övningar som hjälper oss att växa i riktning mot detta ideal och låta det bli en verklig kraft­källa i vardagslivet.
Men dessa tekniker och övningar är inte avsedda att användas slumpmässigt. För att bli effektiva måste de användas klokt och på rätt sätt, med hänsyn tagen till individens behov och utvecklings­stadium. Olika människor växer naturligtvis på olika sätt. Men den andliga tillväxtens dynamik tycks följa ett mönster som åtminstone i stora drag är gemensamt för alla.
Buddhismen liknar ofta det mönstret vid en väg och beskriver den som en följd av stadier som individen måste genomgå ett efter ett för att nå upplysningen. Under seklers lopp har den buddhistiska traditionen givit upphov till ett otal olika uttryck för denna väg. Alla beskriver samma bakomliggande process, fast uttrycker den med olika ord och med betoningen lagd på olika företeelser eller delar in den i olika antal stadier.
Att ens försöka redogöra för några av de vägbeskrivningarna faller utom ramen för en liten skrift som den här, så vi ska koncentrera oss på den enklaste och allmännaste: den trefaldiga indelningen av vägen i aspekterna Etik, Meditation och Visdom. Vi kommer att beskriva varje aspekt mer i detalj i följande kapitel, men först har vi två allmänna påpekanden att göra.


om Visdom
Den villkorliga tillvarons tre kännetecken
Insikt i den villkorliga naturen hos alla fenomen är ett centralt drag hos upplysningen. Det upplysta sinnet ser inte världen som en samling stumma föremål. Det ser den som en ändlös väv av orsak och verkan, där företeelser uppstår och försvinner genom de villkor som ger upphov till dem. Naturligtvis är även vi en del av detta nätverk av villkorlighet, och vår födelse och död, tankar, känslor och handlingar är avhängiga händelser inom och utom oss.
Vid första anblicken kan detta tyckas vara ett fatalistiskt synsätt, om det inte vore så att buddhismen också erbjuder oss en vision av något utöver ett tillstånd där man är ett offer för omständigheterna. Detta är det villkorslösa tillståndet, eller själva buddhaskapet. För att röra oss i riktning mot det villkorslösa tillståndet måste vi först längta dit. Då måste vi se klart på den villkorliga tillvaron – den materiella världen och hur vi lever i den – se alltsammans som det verkligen är. Vår syn på det villkorliga varat är i hög grad färgad av önsketänkande. Att förstå det villkorliga varats tre kännetecken hjälper oss ta av de rosafärgade glasögonen och börja tänka och handla på ett sätt som är anpassat till våra faktiska omständigheter. Den villkorliga tillvarons tre kännetecken är:

1. Att den är obeständig
2. Att den är otillfredsställande
3. Att den saknar en oföränderlig, inneboende, egen natur.


Villkorlig tillvaro är inte bestående

Allt i universum är förgängligt, ingenting består, ingenting är oföränderligt. Universum är till sin natur inte en samling fasta enheter utan en process av förändringar. Vår kropp, huset vi bor i, jorden under våra fötter och bergen vid horisonten befinner sig alla i ständig förvandling. Somliga företeelser förändras snabbare än andra, men allt som har en uppgång har till slut också en nedgång och upplösning, och blir så en del av andra organismer.
Om några år, några decennier eller sekel – blott ett ögonblick i vår planets historia – kommer allt det som nu verkar så viktigt för oss att ha upphört att existera och blivit en del av något annat.
De flesta är medvetna om denna obeständighet på en intellektuell nivå. Ändå blir vi upprörda när någon ägodel går sönder, när en vänskap tar slut eller när vi upptäcker att vi blir äldre. Vi handlar – och tänker innerst inne – som om alla saker vore oföränd­erliga och bestående. Och den spänning som skapas av att vi försöker upprätthålla en attityd så uppenbart på kollisionskurs med verkligheten för in moment av disharmoni och irritation i vardags­livet, eftersom verkligheten hela tiden sätter krokben på oss när den inte lever upp till våra illusioner.

Print Friendly, PDF & Email